Ångest är min arvedel

Fy, Usch och tvi! Mariamamman är låg som en urdålig reklam för bredband. Nu ska livmodern bort, den som härbärgerat fyra underbara liv. Jag vet att det är bäst det som sker men jag kan inte rå på känslorna som far runt i mig. Det är en ny epok i livet den som vuxen mamma,kvinna och fru. Nu är det över med barnperioden och trots att jag är urbota trött på dagisträsket så sitter jag här och deppar. Det är ett rent helvete att orka med mitt arbete just nu, för att kunna stötta utsatta människor måste man själv vara stabil. Om fyra veckor ligger jag under kniven sedan blir det en hel månads konvalescens(stavas det så?). Jag försöker se mitt uppehåll i yrkeslivet som något positivt; nu ska det läsas böcker och tittas på film. Men sanningen är ; jag är så fruktansvärt missmodig, inte ens tröstshoppandet hjälper.
Klart, slut från depp Maria.