Funderingar en mulen måndag

Via sarings blog har jag börjat läsa många barnlöshetsbloggar Jag sitter ibland med tårar i ögonen över all kamp därute.Men jag blir hjärteglad att läsa om de bebisar som till slut kommer till sina kämpande föräldrar. Inser även att jag är en lyckans ost som fick hjälp med min barnlöshet under det glada 80-talet, då man bekostade lite mer på denna problematik. Den operation jag gick igenom utförs inte längre för den kostade för mycket.

Jag får ofta frågan hur orkar du med fyra barn, varför så många barn? Ibland är jag en tålmodig kvinna och berättar om det jobbiga som började i och med en inflammation i äggledarna när jag 19 år.Om alla sjukhusbesök, alla nätter på Sös akuten på en brits skrikande av smärta, om långa sjukskrivningar, utomkvedshavandeskap, om den fantastiska läkaren på Sös som till slut gav klartecken för operationen, om att det är viktig att bli gravid snabbt igen för äggledarna växer ihop gång på gång.

Med den bakgrunden så är det väl inte så konstigt med fyra barn. Visst är det tufft ibland att hänga med i alla olika åldrars behov och att få pengarna att räcka till. Det är värt varenda sekund. Och faktiskt, om nte "äggisarna"växt ihop och lagt av så hade nr fem gärna fått komma också.

Så alla ni längtans föräldrar där ute, jag sänder en tanke till er och allt kämp, dumma komentarer, alla tårar, listan kan göras lång.........